Här är det bara bra ska jag säga, jag ska i alla fall inte klaga. Det har varit en skön helg men nu är det återigen dags för vardagen att komma tillbaka. Jag vet inte vad jag ska säga om det, finns det ens något att säga?
Hur som helst så hoppas jag att det blir en bra vecka utan större bekymmer och besvär. De problem som kan tänkas dyka upp får jag lösa då.
Jag tror aldrig man som anhörig blir riktigt förberedd inför döden. Det spelar ingen roll hur väntad slutet är, när dagen väl kommer får man sig nog en chock. En väntad död kan vara lika svårhanterlig som en oväntad död. Jag tycker det är viktigt att våga prata om svåra ämnen med sina nära och kära, vänta inte tills i morgon med det som kan sägas i dag. Det är nog det som är det värsta med oväntade dödsfall, den där känslan av allt man skulle ha sagt och som inte blev sagt.
Prata med dina nära och kära om dina känslor, våga säga att du älskar dem, bara för att ha det sagt. Vem vet, i morgon kan det vara för sent. Det är aldrig fel att lägga ner tid och energi på sina nära och kära. Njut av varje dag, för du vet aldrig vad som kan hända i morgon. Ja, jag vet att det är lite kliché att säga så, men visst stämmer det? Ibland får man helt enkelt vara lite kliché!
När solen skiner och det är knoppar på träden tycker jag att det är svårt att inte vara glad. Det är ju nu det roliga börjar. Snart är det sommar och då ska jag både vara ledig mycket och hitta på en massa kul. Om det är något jag inte ska göra så är det att fundera på bekymmer och besvär.
Hur som helst så blir det inte alltid som man tänkt sig här i livet, det vet jag. Även om jag just nu är inställd på den bästa sommaren någonsin så kan mycket hända. Jag ska i alla fall inte fundera på det nu utan försöka leva i nuet. Livet har så mycket att erbjuda och jag vill inte hänga upp mig för mycket på detaljer. Det är helheten som räknas, i alla fall som jag ser det.
Ha det gott!
Jag tänker på den lite då och då men jag försöker verkligen att låta bli. Det är inte alltid så lätt kan jag tala om, lättare sagt än gjort i alla fall.
Hur som helst så hoppas jag att jag kommer tänka mer positiva tankar nu när ljuset och värmen är på väg. Då brukar det bli så att fokus hamnar på helt andra saker än det tråkiga här i livet.
Nu när jag åt frukost så läste jag en artikel om en kvinna vars man hade gått bort, och det hade varit en hel del att stå i vad gällde begravningen. Det här var för ett par år sedan, idag så kan man ju anlita en begravningsbyrå istället.
Det tycker jag personligen är bra, så att de kan sköta allt praktiskt. Ni kan klicka här på Stockholms Begravningstjänst, jag har hört att dom är bra.
När någon man känner dör är det otroligt mycket känslor som är spel alltså. Jag tycker inte att man kan bara låtsas om ingenting och fortsätta livet som det är. Man ska inte bara inbilla sig att inget har hänt, för då klarar man aldrig av sorgen tror jag.
Jag vet att det kan vara svårt att klara av alla dessa utmaningar, men om man verkligen försöker kommer det att leda till framgång faktiskt.
Jag tycker om att verkligen ta en begravning för vad den är. Det är egentligen något som vi alla ska gå igenom och vi måste se det som en slags invitation till minne och ihågkommelse. Jag tycker ju att begravningar kan vara en ganska förtryckande sak emotionellt men det är skönt när det är över.
Det gör saker och ting bättre och man kan göra det som krävs för en. Med rätt begravning kan man få ut mer och det kan verkligen vara en säkerhet och en trygghet för en. Man vinner starkt på att ha en begravning som känns rätt.
De verkar som att en del människor inte är så förtjusta i det här med att begravas med en gravsten och att göra en så kallad hederlig begravning. Nu för tiden är det ju fler och fler som vill kremeras har jag märkt.
Jag undrar vad de kommer sig av? Jag vill ju själv ha en fin gravsten när jag väl läggs ner i marken senare…
För de flesta människor är det mycket viktigt att ha en plats dit man kan gå för att sörja den man har förlorat. Det är inte alla som har en gravsten, på senare år har det blivit mycket vanligt att ligga i en minneslund. I denna lund kan man göra precis som man gör med en grav, inget konstigt alls.
Jag tycker att detta är något man ska fundera på medan man är i livet.
För mig är det väldigt viktigt att ta hand om de döda. Det är inte så lätt att de bara försvinner från jorden, utan jag tror verkligen att vi lever vidare i en annan form. Att besöka graven regelbundet och tala till de avlidna lindrar min sorg väldigt mycket.
Det finns många gravar som tyvärr förfaller, detta är väldig synd. Gravvård är något alla gravar förtjänar, något jag hoppas att vi kan tänka på i framtiden.