Det är ju frågan om man ska göra det eller inte, en del vill inte kremeras men en del andra vill bara det nästan.
Jag vet inte riktigt vad som är bäst eller så men jag tror nog att det kvittar, men är ju död lixom, man ska ju inte direkt komma upp ur jorden på det sättet så då kan det kvitta om man är hel eller inte, man blir stoft ändå.
Det viktigaste man kan göra när någon vän eller nåt sånt har förlorat en närstående är att man tillåter dem sörja. För många kan sorgeprocessen ta lång tid och då är det viktigt att man är förstående, tycker jag.
En del av sorgeprocessen är att man låter dem hålla på att älta saker samma saker igen fast än det är tjatigt.
Jag skrev om att det kan vara hemskt att förlora en nära anhörig i mitt förra inlägg. Det är verkligen en svår sak som vi alla går igenom någon gång i livet. Man kan ofta tycka att det är svårt att veta hur man ska bemöta någon som har förlorat någon nära anhörig.
Jag har varit med om att folk har gått omvägar för att slippa mötas när dom vet att man har sorg. Det är lite trist men jag kan samtidigt förstå. Jag tror egentligen att det är bara att vara sig själv. Den som sörjer vet ju också att det är svårt att veta vad man ska säga.
Jag tror att alla förstår att det inte är lätt att veta hur man ska börja samtalet när man möter någon som förlorat en anhörig. Det kan kännas bra om någon ändå frågar hur man mår tycker jag. Hellre det än att undvika mötet.
Att förlora en nära vän eller kär medlem av familjen är en fruktansvärd chock. Det drabbar en som en explosion och man kan knappt tänka längre. Man känner sig utanför allt annat, och det är svårt att ta tag i normala saker.
Det finns bra gravstenar i Stockholm och jag fick hjälp med att hitta en på www.naturstensbolaget.se som jag kände mig nöjd med och som jag kommer att besöka.